Det här inlägget skrevs i början av 2021 ger fortfarande en hel del trafik via sökmotorer. Jag vill poängtera att det här endast representerar mina personliga erfarenheter just då. Många frågar mig om råd angående personliga situationer och jag kan inte hjälpa till med det. Dels på grund av att det hade varit etiskt problematiskt av mig att ge råd när jag inte vet hur läget för kliniker ser ut nu och då jag inte känner till varje persons enskilda situation. Men även då det inte är hållbart för mig att lägga tid och energi gratis. Om du tror att jag skulle kunna hjälpa dig som coach så är du varmt välkommen att läsa mer om mina tjänster här.
Det här är en fortsättning på det här inlägget: Min resa mot en ADHD-diagnos, del 1.
Det bemötande jag fick på kliniken i Lund när jag genomgick min första ADHD-utredning var problematiskt och tärande på många olika sätt. Det handlade inte om enstaka missar utan om ett genomgående dåligt bemötande och en, enligt mig, slarvigt utförd utredning. Jag blev, som jag tidigare har skrivit, informerad om att jag har rätt att gå igenom min journal och gjorde det. När jag gjorde det insåg jag hur den inte stämde överens med det jag hade berättat. Jag kände att vissa saker hade tagits med och andra valts bort. Det som talade för en diagnos var i många fall utelämnat och i flera fall beskrevs mina problem ingående bara för att avslutas med saker i stil med ”men patienten slutförde gymnasiet och därför finns inga tecken på funktionsnedsättning”. Man kan alltså, enligt den här personens tolkning, inte ha en diagnos om man går ut skolan eller har ett jobb. Det personliga lidandet, som är anledningen till att jag har sökt hjälp, var inte i fokus.
Hur bedömer vi en funktionell människa?
Just den här tolkningen av funktionsnedsättning skulle jag vilja lyfta. Det blir nämligen tydligt när jag går igenom min journal att personen totalt har bortsett från hur jag har mått utan enbart utgått från saker som att jag har tagit studenten, att jag har haft jobb och att jag inte har hamnat i missbruk. Det får mig att undra, hur bedömer vi en funktionell människa? Vad skickar det för signaler när vården gång på gång visar att det inte spelar någon roll hur dåligt man mår så länge man klarar sina kurser eller behåller sitt jobb? Varför är det viktigaste att jag tog studenten när jag beskrivit att jag var deprimerad hela gymnasiet och kraschade när jag väl var klar och vuxenlivet skulle börja?
Vi måste en gång för alla börja prata om det enorma lidande outredda diagnoser innebär för individer, familjer och samhället i stort. För tro mig, det kostar ofantligt mycket mer att folk inte får hjälp än vad det kostar att genomföra en ADHD-utredning ordentligt. För mig, och för många andra, handlar en utredning om att kunna ta ansvar för våra egna liv. Att få svar, verktyg och förklaringsmodeller som gör att vi faktiskt kan må bra. Att inte behöva 200 olika strategier för att kunna leva ett normalt liv. Det borde uppmuntras att söka hjälp i tid istället för att vänta tills saker går ordentligt över styr. Och det upplever jag inte är fallet idag.
Ny ADHD-utredning i Köpenhamn
Efter rekommendationer från andra som har fått hjälp sökte jag second opinion på en klinik i Köpenhamn vilket går under lagen för vård utomlands. Jag behövde alltså bara betala för resan och andra kostnader i samband med besöket, inte själva utredningen. När ansökningarna väl var ordnade fick jag tid snabbt och hela utredningen skulle utföras under två dagar. I förra veckan var det dags och med ett färskt (negativt) Covid-test åkte jag över bron.
Det var intensivt att göra allt på en gång, vilket självklart är dränerande om man har en NPF-diagnos, men samtidigt skönt av flera olika skäl. Dels upplevde jag att det gjorde det lättare att hålla koll på vad man hade sagt och inte. Jag var i det på ett annat sätt än om jag hade fått åka dit flera gånger. Då hade jag antagligen glömt vad som sades senast och fått upprepa mig. Ett av testerna vi gjorde utfördes dessutom två gånger under samma dag, först utan ADHD-medicin och sedan efter att medicinen hade fått verka. Det testet, som inte utfördes i Sverige, var till stor hjälp för mig och det hade antagligen varit svårt att få ett så tydligt resultat svart på vitt om vi inte gjorde det i två omgångar under samma dag.
En sak som slog mig under utredningen var att det respektfulla, trygga bemötande jag fick gjorde att jag fokuserade mindre på själva diagnosen. Jag kände inte att jag behövde bevisa mig själv. Det jag berättade vändes inte emot mig. Det borde vara en självklarhet att få den typen av bemötande, men om man har en historia av att bli förminskad i sina upplevelser så är det stort. Precis som när jag träffade kvinnan i Lund så blev utredningen en viktig del i läkningen även innan det landade i en diagnos. De gav mig hjälp i att sortera upp hur saker faktiskt har sett ut och jag fick släppa fram minnen och känslor som jag har tryckt undan.
Vilken roll spelar ADHD-utredningen?
Oavsett vad en utredning landar i så tror jag att det är av oerhört stor vikt att man just gör en ordentlig utredning. Om jag hade fått en diagnos efter utredningen i Lund så tror jag inte heller att det hade känts bra. I och med att det sköttes som det gjorde så hade det antagligen lett till att jag trots allt var osäker på om jag hade ADHD. Det svar som ges ska vara så säkert det bara kan bli för att vi patienter ska kunna gå vidare i våra liv.
Jag hör många oförstående kommentarer kring att man skulle ”bli” sin diagnos och låta den ta över ens liv. Och jag ska återkomma till det i inlägg framöver. För mig hade det inte kunnat vara mer fel, och jag tror att många delar den inställningen. Tvärt om handlar min utredning och min diagnos om att komma vidare. Att kunna på riktigt ta ansvar för mitt eget liv genom att förstå mig själv. Inte genom att trycka undan och försöka dölja mina problem. Det är när jag inte har varit utredd som problemen har tagit över. Och ADHD i sig är ingen ”stämpel” jag skäms över. De andra stämplar man får i samhället, att till exempel bli kallad ansvarslös eller ett problembarn, sätter sig så otroligt mycket hårdare.
Så om du inte vet hur det är att leva med ADHD, berätta inte hur det är. Sprid inte myter kring hur ADHD fungerar och förminska andras upplevelser. Det gör så mycket mer skada än du kan ana. Okunskapen är fortfarande stor men jag känner mig hoppfull kring att vi faktiskt kan förändra. Jag vill inte att någon annan ska gå igenom det jag gick igenom. Det är därför jag delar min berättelse.
Tack för ett bra och nyttigt inlägg! Funderar på att göra en utredning själv efter flera år av svårigheter! <3
Vad fint att höra att det resonerade med dig! Jag hoppas verkligen att du får den hjälp och det stöd du behöver. Vi har alla rätt att få vara den vi är och ha en fungerande vardag oavsett hur vi fungerar.
Hej!
Tack för en bra blogg. Jag har precis påbörjat min ADHD utredning i Malmö, alltså där man kollar om man ska gå vidare till en riktig ADHD utredning. Psykologen som jag träffade sa att det var flera års kö i Malmö så jag är också intresserad av att åka Danmark och slippa väntetiden. Vilken klinik var du hos och vad hände efter du fått din diagnos? Fick du medicin i Sverige då? Har hört mycket positivt men även negativt om Danmark. Att de inte hjälper en efter man fått sin diagnos. Hoppas du hinner svara.
Hej Hilda! Tack så mycket för din kommentar! Jag har bara positiva erfarenheter av min utredning i Köpenhamn men jag kan såklart bara tala för mig själv. Jag gick till ADHD-kliniken och mitt råd är att kontakta dem för att se vad som gäller i just ditt fall. Lycka till! Med vänlig hälsning, Tess
Jag känner igen det där om bemötandet och att allt som går att vända och vrida på vänds emot en. Efter en lite jobbig process fick jag till slut tid för undersökning här i Sverige. Men dum som jag var så avbokade jag mötet ca 2 månader innan. Och då hade det allt som allt tagit mig ca 1,5 år att få tid. Typiskt mig. Bara för livet hade gått lite bättre på sistone.
Jag skall nog söka hjälp i Köpenhamn och är glad att höra att de bemöter en med värdighet där.
Lycka till med din resa!
Mvh
Mohammad
Jag är ledsen över att du har upplevt samma bemötande men jag hoppas att du får den hjälp du behöver. Stort lycka till med din resa!
Hej! Tack för fint och informativt inlägg.
Jag ska nog göra en utredning på kliniken i Köpenhamn nu efter måååånga om och men i Sverige med vården.
Det enda jag är lite orolig över är pengarna.. var det svårt att få godkänt från försäkringskassan när du ansökte om att få utredningen finansierad? Fick du svar angående beslutet om ersättningen innan eller efter utredning hade gjorts? Vill inte hamna i kläm och behöva betala 30.000…
Mvh Vera
Hej Vera! Kliniken skötte kontakten med Försäkringskassan åt mig med fullmakt så mitt råd är att kontakta dem för att få rätt svar kring vad som gäller i just ditt fall. Lycka till! Med vänlig hälsning, Tess
Svt gjorde en granskning om adhd kliniken i Köpenhamn i helgen, skrämmande hur det gått till där.
Hur många liv som helst förstörda pga dom.
Jag har inte sett dokumentären men jag fick otroligt bra hjälp. Jag tänker att allt inte är svart eller vitt och att vi kan se saker ur olika perspektiv. Precis som med vården här. Det finns de som får fantastisk hjälp via den offentliga vården men det fick inte jag.
Hej Tess!
Tack för ditt inlägg! Jag har fått ADHD diagnos och behandling i Portugal sedan förra året. När jag flyttade till Sverige i år fick jag inte ta ut medicin från svenka apotek, de erkänner inte utländska recept för ADHD medicin. Och för att få ett svenskt recept, då kräver vård en hel ny utredning här i Sverige vilken kommer ta mer än ett år. De erkänner inte heler min diagnos från Portugal.
Nu har min behandling avbrutits och jag bara väntar utan någon stöd alls. Eftersom du fick din diagnos utomlands, jag undrar om du har någon råd om hur man kan ”konvertera” sin diagnos och recept från ett annat land i Sverige? Alltså, utan att man behöver gå genom hela processen igen.
Tack så mycket!
Mariana
Hej Mariana! Tack för din kommentar. Kliniken jag har gått hos drivs av svenskar och de har skrivit ut recept som jag har kunnat hämta ut i Sverige så jag har tyvärr inte koll på problematiken du beskriver. Jag hoppas att det löser sig för dig. Allt gott, Tess
Känner så igen mig i din berättelse. Jag har nu fått nog av vården i Sverige som inte tar mig på allvar och bara slussar runt mig och skriver ut antidepressiva. Jag har tagit kontakt med kliniken i Köpenhamn de säger dock att man själv sköter ansökan för ersättning hos FK. Det gör mig fundersam. Är orolig över att behöva betala 30 lax och inte ha rätt till ersättning sedan. Hur funkar det föressten med uppföljning av mediciner i ditt fall hos kliniken i KPH?
Hej Caroline! Det här är ett flera år gammalt inlägg och jag kan inte ge rådgivning kring hur man bör tänka. Det här är bara mina erfarenheter. Jag hoppas att du hittar rätt hjälp för just dig.