2020 – Mitt år som entreprenör i en turbulent tid

Ja, vad ska man säga om det här året egentligen? Det har varit ett hemskt år av många anledningar, både i samhället i stort och privat för mig, men även ett spännande år när det kommer till omställning och nya möjligheter. Jag är en av många småföretagare som har drabbats hårt av allt som har hänt det här året. I juni tänkte jag dra igång på heltid med buller och brak men efter våren som var hade jag inte skrivit klart min uppsats och mycket annat låg också på hög. Det gav mig dock en möjlighet att tänka om och utvärdera min syn på mig själv och mitt arbete. Vad gör det egentligen om min uppsats blir sen? Hur kan jag använda den här situationen för att fundera kring hur jag verkligen vill bygga upp ett långsiktigt hållbart företag?

”Det här året har jag verkligen fått skrota idén att jag är mina prestationer. Det har varit läskigt och svårt.”

Jag fick säga tack och hej till min inre perfektionist en gång för alla och acceptera att nej, jag kommer inte bli klar som tänkt. När jag sedan hade tänkt skriva färdigt i oktober gick min pappa bort och jag fick än en gång stanna upp och fundera kring mig själv och allt jag står för. Det här året har jag verkligen fått skrota idén att jag är mina prestationer. Det har varit läskigt och svårt. Framförallt i och med att jag gör något jag verkligen brinner för och som ligger mig så otroligt varmt om hjärtat.

Men jag vill också leva som jag lär och visa att jag verkligen står för mina värderingar. För mig är det inte ansvarsfullt att prata om hållbarhet samtidigt som man pushar sig själv oavsett vad. Jag har fått ta två steg fram och ett steg tillbaka. Jag har tänkt till och tänkt om. Det här året har varit hemskt, tufft, utmanande och omvälvande år. Mina tankar kring min verksamhet har verkligen varit djupgående och starkt kopplade till min personliga utveckling. Vem är jag? Vad står jag för? Hur kan jag vara autentisk och sann mot mig själv både i livet i stort och i min verksamhet?

”Det handlar om att vara mänsklig. Att inse att man faktiskt påverkas av alla normer som man egentligen inte vill förknippas med över huvud taget.”

Jag vill vara en förebild. På riktigt. Även om mina kanaler aldrig kommer vara hela mitt liv så vill jag vara transparent och visa olika delar av vad ett hållbart liv och ett hållbart företag kan vara. Ibland kan det handla om att konstatera att jaha, det här som jag trodde var en bra idé var inte alls det. Att något som hade fungerat i en viss situation inte gör det i en annan. Eller att stanna upp och vara ärlig med att man har kört på för hårt även om man vet hur destruktivt det är. Det handlar om att vara mänsklig. Att inse att man faktiskt påverkas av alla normer som man egentligen inte vill förknippas med över huvud taget.

”Det är okej att bryta ihop, att börja om, att ifrågasätta allt man har tagit för givet.”

Det handlar också om att både kunna ha ideal och att leva i verkligheten. Att inse att i en perfekt värld hade jag tagit en paus och bara sörjt. Men som den trasiga, verkliga människa jag är är det skönt att jobba också. Att känna att vissa delar av livet får gå vidare, även om det bara är ett litet steg i taget. Att det är okej att bryta ihop, att börja om, att ifrågasätta allt man har tagit för givet. Vem man är, vad man borde göra, vad som är meningen med allt. Så ja, 2020 var ett skitår. Men samtidigt tar jag med mig att det har lärt mig just det. Vikten av att vara människa. Att fucka upp. Tänka om. Börja om. Även om vi alltid bär med oss spillror av den vi var.

För mig finns det ett före och ett efter 2020. Både privat och professionellt. Jag är inte densamma som den jag var innan. Och även om det gör fruktansvärt ont och känns oerhört tungt just nu så tror jag att det bär med sig många viktiga lärdomar. Jag har tvingats se saker som jag har blundat för länge. Jag har tvingats vara ärlig mot mig själv och skala bort många lager av det jag trodde var jag. Och jag hoppas att det kommer synas i det jag gör här, och i annat, också. Att jag kanske fortfarande inte vet vem jag är, men att jag i alla fall börjar utforska det på riktigt. För att livet verkligen är alldeles för kort för att inte levas.

Lästips: Det är ett liv som ska levas, inte ett krig som ska vinnas

Leave A Comment

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *